När saker och ting verkligen inte blir som planerat

Jag saknar nästan ord för hur uselt dagens pass blev. Planen var att springa drygt två mil, men efter fyra kilometer insåg jag att det var vansinne. Soppatorsk. Vätskebrist. Och så lade jag om rundan till en mil - och höll (ändå) knappt på att ta mig hem. Faktum är att jag helt hade glömt bort hur sjuk jag var senast i fredag. Kroppen sade dock ifrån med all önskvärd tydlighet. Jag kände mig som en komplett idiot när jag insåg sambandet. Hur trög får man vara?



Här står jag på ön och begrundar bristen på energi.



Synd, med tanke på att det var en fin morgon för löpning.