Likaväl som att springa en vanlig runda runt stan så tänkte jag springa Vår Ruset. Ett lopp om fem kilometer utan officiell tidtagning är inte särskilt upphetsande, men jag har lite nostalgiska känslor kopplade till Vår Ruset, varför jag ändå anmälde mig.
Väl på plats kändes det lite skumt i kroppen, men inte värre än att jag viftade bort det. Målet var att springa på ungefär 23 minuter. Lite lagom ansträngande en vecka innan Stockholms marathon.
Efter fyra kilometer fick jag akut ont i magen, på nivån att jag funderade på att kliva av banan. Men...jag har ganska hög smärttröskel när det kommer till löpning, varför jag bara saktade ner farten, bet ihop och sprang i mål. Väl över mållinjen spydde jag upp middagen. Ungefär en meter från min granne (som dessutom råkar vara före detta elitlöpare). Tiden blev 24.10.
Vad ska jag säga?
Skit samma vad tiden blev på Vår Ruset, men en dryg vecka innan Stockholms marathon vill jag inte gärna spy som en räv av att springa fem kilometer. Och helt ärligt så har jag inte en susning och varför det blev så här. Kanske har jag ätit någonting konstigt. Kanske ligger något virus och pyr i kroppen. Kanske var det bara dagsformen. Hur som helst: helt klart oroande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar