Mål: 2012

Just nu är det många mål och löften som cirkulerar i bloggosfären. Mina egna mål lade jag upp i rutan till höger för ett tag sedan. De är framförallt fokuserade på vilka tider jag vill göra - men det övergripande målet är ju att springa ett marathon i god form och på anständig tid (det vill säga: inte bara ta mig igenom det till vilket pris som helst).

Blomomloppet (10 km ) - under 50 minuter

Stockholms marathon - under 4 timmar

Umemilen - under 50 minuter (kanske ännu snabbare?)

Stockholms halvmarathon - under 1,48

Utöver detta så är jag sugen på att springa ytterligare ett marathon. Och kanske Lidingöloppet...

Plan: 90 minuter

I morgon, eller i övermorgon (beroende på väder och känsla i kroppen), tänker jag testa att springa på tid. Det vill säga: bestämma hur lång tid jag ska vara ute och springa och sedan låta det bli den distans det blir. Faktum är att jag alltid har gjort tvärt om: bestämt runda/distans och sedan sett vilken tid det blir (även om jag ibland även har haft en plan för farten).

Även nu har jag (så klart...) en tanke om var jag ska springa, men det är tiden som står i fokus. I grova drag så är tanken att springa tvärs genom stan och ut längs Backenvägen i 45 minuter - och sedan springa samma väg tillbaka. Rimligtvis borde det bli kring 15 kilometer, eller lite längre? Det är ju trots allt både snö och kallt ute, så något snabbt långpass är inte att räkna med.

Dagens pass

Det blev ungefär åtta kilometer, i hyfsat makligt tempo. Snön gjorde det hela betydligt tyngre än vanligt, men det var ändå behagligt. En märkligt detalj var att jag inte mötte en enda löpare ute. Så kallt och snöigt var det ändå inte...

Väder och vind

Just nu är det ett rejält lager halvblöt nysnö, ovanpå mycket hal is, ute. Morgondagens pass ska bli spännande...

Hålla sig till planen?

Planen har ju varit (eller är fortfarande?) att följa ett 26-veckors marathonprogram inför Stockholms marathon. Inte slaviskt, men för att få inspiration på kvalitetspass och en vink om i vilken takt jag ska utöka distanserna. Nu borde jag vara inne på vecka fyra i programmet - och det är jag inte. Dels beror det på en förkylning som härjade vid den tänkta uppstarten. Dels beror det på...ja, jag vet faktiskt inte riktigt vad. Jag har helt enkelt tänkt att det är bäst att komma igång lite lugnt: köra några kortare pass (typ sex-sju kilometer) och lägga in några längre (typ tio-tolv kilometer). Inte för att detta skiljer sig så mycket från programmet hittills, men lite mindre och kortare har det blivit.

Nu är frågan om jag ska försöka hålla mig till programmet, eller om jag ska fortsätta att improvisera (med ett halvt öga på programmet). Spontant så känner jag ett visst motstånd till att följa ett program. Samtidigt så vet jag hur positivt överraskad jag blev förra gången jag gjorde det - helt plötsligt upptäckte jag att jag både kunde springa längre och snabbare än vad jag visste om. Oavsett så är den grova planen för vintern att springa minst tre pass i veckan, varav ett längre distanspass under helgen (när jag kan springa i dagsljus). Planen är också att försöka få in en del kvalitetspass då och då (typ långa intervaller och kanske några lite mer tekniska pass) och inte falla för frestelsen att bara mala samma gamla pass, i samma gamla makliga tempo. Det som kan ställa till det är framförallt vädret (att springa långdistans på löpband känns helt outhärdligt just nu). I övrigt har jag nog både disciplin och motivation så att det räcker.

Så, nu är frågan: program eller improvisation?

I hörlurarna: Add N to (X)

Försök till konsumtion (del 2)

Härom dagen provade jag Icebugs på Löplabbet, utan överdrivet bra resultat. Igår åkte jag till Intersport för att inspektera deras utbud av vinterlöpskor, med lika dåligt resultat. Jag provade några terrängskor från Salomon och några dubbade saker från Asics (okänt vilken modell, jag tror inte att de var särskilt nya), men de kändes både stela och alltför stora.

Så...istället beställde jag ett par vanliga Asics från Startfitness. Det fick bli ett par sådana här (tänkta för mängdträning), som i princip bara är en uppdatering av de som jag redan har. Fast egentligen är jag sugen på att testa ett par sådana här, lite lättare, tunnare och snabbare skor. Hur stor skillnad är det egentligen?

Dagens pass

Idag blev det knappt 12 kilometer i 5.30 tempo. Det blev även en helt ny runda: förbi NUS, Berghem, Mariedal, Östra kyrkogatan, Gammliabacken, åter förbi Berghem och NUS och så hem igen. Det var en riktigt skön runda och kroppen var med utan större ansträngning. Det är dock absurt mörkt ute. Bilden är tagen, utanför NUS, ungefär elva på förmiddagen...

I hörlurarna: glad musik (hej endorfinerna!)

Försök till konsumtion

I värsta mellandagsrean gjorde jag ett försök att köpa vinterlöpskor. På Löplabbet hade de Icebugs - och där provade jag mig igenom några olika modeller. De som jag fick rekommenderade var Anima Bu Grip, som är mjuka, lätta och neutrala. De var dock på tok för stora och breda för mina små och smala fötter. Sedan provade jag Pytho, som är betydligt mer stabila och raka i lästen. Men inte heller de satt särskilt bra på foten. Så - jakten går vidare. Det känns inte motiverat att köpa ett par skor för 16-1700, som inte ens känns bra i butiken.

Dagens pass

Idag blev det tio kilometers förmiddagsjogg. Fortfarande nollgradigt, men mindre halt - och med något slags dagsljus. Det kändes riktigt bra!

I morgon ska jag dock försöka få tag på Icebugs, eller några andra vinterskor, för det känns ganska läskigt att vara ute och springa ensam när det är så pass halt ute. Känslan av att ramla handlöst sitter kvar i kroppen sedan jag föll tidigare i höstas (och slog mig ganska rejält).

Dagens pass

Plusgrader, duggregn och glashalka - men ack så mycket bättre än löpbandet. Sju kilometer i sakta mak (c:a 5.45/kilometer).

Att återse löpbandet

Så kom dagen då jag traskade iväg till gymet och ställde mig på ett löpband. Och fy vad jag hade glömt, eller förträngt, hur det var att springa på löpband! Det var ju så varmt att jag fick yrsel. Följaktligen blev det 35 vidriga minuter, uppdelade på fem minuter löpning, hälla i mig vatten, fem minuter löpning, hälla i mig vatten, fem minuter löpning, hälla i mig vatten (och så vidare tills jag gav upp och traskade hem igen).

Så här kan jag inte ha det. I morgon tänker jag prova Icebugs, eller några liknande skor. Löpbandet får nog utgöra den riktiga nödlösningen i vinter.

Snart så?

Förkylningen håller mig i ett järngrepp. Ingen löpning. *tålamod, tålamod*

Nejdå

Nej, bloggen har inte dött. Ej heller marathonprojektet eller löpningen. Däremot så har livet och en elak förkylning kommit emellan. Jag siktar dock på en runda i morgon. Om det är snö och isfritt blir det utomhus, annars får jag ställa mig på ett löpband.

Snart: träningsprogram!

Snart så tänker jag dra igång den lite mer genomtänkta uppladdningen inför Stockholms marathon. Jag tänker försöka följa 4-timmarsprogrammet på marathon.se. Det kommer sannolikt inte att bli exakt som det föreslagna programmet. Kanske blir det inte riktigt lika många pass, kanske blir det inte alla kvalitetspass (eller så exakt utförda). Men jag tänker ändå att ett program kan ge en vink om hur jag ökar träningsmängden i rimligt tempo och hur ofta jag bör springa riktigt långa distanspass. Likaså kan jag behöva inspiration för teknik och fartövningar, då det (för mig i alla fall) är lätt att falla in i att mest köra distanspass i liknande tempo. Det här ska bli spännande!

Sådant jag springer till

Ibland känns det inte som om jag har utvecklats en millimeter sedan jag var 15 år (och gudarna ska veta att det...länge sedan).

Tillbaka på banan

Efter en vecka, då både livet och träningen har varit helt åt skogen, så kom jag ut på en runda. En runda i gnistrande sol, där Umeå visade sig från sin mest charmiga sida. Jag tog vägen över Kolbäcksbron, Ön och en bit längs älven på Teg. Istället för att springa tillbaka över centrum och Öst så vände jag och tog samma väg tillbaka - vilket var en ny variant för mig. Jag gillar att variera var och hur jag springer och just idag så föredrog jag att springa där det inte var så mycket folk. Ganska exakt mötte jag ett par hundägare, två andra löpare och en äldre spänstig herre på rullskidor.

De första fem-sex kilometrarna var kroppen seg och stel. Sedan lossnade det och jag hade kunnat fortsätta att springa bra mycket längre. Men jag tror på att bestämma hur långt jag ska springa i förväg - och idag var planen 10-11 kilometer, vilket det också blev. 53 minuter njutning (well, nu förtränger jag början).