Hålla sig till planen?

Planen har ju varit (eller är fortfarande?) att följa ett 26-veckors marathonprogram inför Stockholms marathon. Inte slaviskt, men för att få inspiration på kvalitetspass och en vink om i vilken takt jag ska utöka distanserna. Nu borde jag vara inne på vecka fyra i programmet - och det är jag inte. Dels beror det på en förkylning som härjade vid den tänkta uppstarten. Dels beror det på...ja, jag vet faktiskt inte riktigt vad. Jag har helt enkelt tänkt att det är bäst att komma igång lite lugnt: köra några kortare pass (typ sex-sju kilometer) och lägga in några längre (typ tio-tolv kilometer). Inte för att detta skiljer sig så mycket från programmet hittills, men lite mindre och kortare har det blivit.

Nu är frågan om jag ska försöka hålla mig till programmet, eller om jag ska fortsätta att improvisera (med ett halvt öga på programmet). Spontant så känner jag ett visst motstånd till att följa ett program. Samtidigt så vet jag hur positivt överraskad jag blev förra gången jag gjorde det - helt plötsligt upptäckte jag att jag både kunde springa längre och snabbare än vad jag visste om. Oavsett så är den grova planen för vintern att springa minst tre pass i veckan, varav ett längre distanspass under helgen (när jag kan springa i dagsljus). Planen är också att försöka få in en del kvalitetspass då och då (typ långa intervaller och kanske några lite mer tekniska pass) och inte falla för frestelsen att bara mala samma gamla pass, i samma gamla makliga tempo. Det som kan ställa till det är framförallt vädret (att springa långdistans på löpband känns helt outhärdligt just nu). I övrigt har jag nog både disciplin och motivation så att det räcker.

Så, nu är frågan: program eller improvisation?