Efter tio dagar med snor och slemfestival kunde jag äntligen snöra på mig Icebugsen och springa en mil. Lite segt i kroppen. Ganska kyligt (minus 12). Men alldeles, alldeles, underbart. Dagen till ära sprang jag till sådan här musik (vilket inte riktigt är vad jag lyssnar på en normal dag på kontoret):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar