Det finns oändligt många positiva saker med att springa långt (typ...man får vara i fred, blir grymt vältränad och får snygg rumpa). Men allt har ett pris - och priset för långdistanslöpning är fula eller obefintliga tånaglar. Det spelar liksom ingen roll hur välsittande och rymliga skor man har, förr eller senare så ryker naglarna. Lagom till att det har vuxit ut igen så...tja, då kommer en ny blodblåsa under stortånageln och ställer till det igen.
Eller som hushållets sexåring säger:
- Mamma! Sätt på dig strumporna! Jag vill inte se dina naaaaglaaaar!
Och det kan jag bara instämma i. Det vill inte jag heller göra.
Jag besparar er bildbevisen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar