I brist på Sylvesterlopp så sprang jag en mil runt broarna (ungefär Hälsans stig). Det var sjukt halt, blött och slaskigt...men med Icebugsen fick jag bra grepp och kunde springa på. Dessutom var det så pass varmt ute att jag kunde springa utan långkalsonger i merinoull! För första gången på flera månader!
Totalt har det blivit knappt 110 mil löpning i år. Mindre än vad jag ville, på grund av virus och förkylningar, men ändå mer än vad jag har sprungit något tidigare år. Jag hoppas dock att det blir mer under 2013!
måndag 31 december 2012
fredag 28 december 2012
Märkligt nog: ingen räka
Jodå, jag kom upp i morse. Sonen väckte mig kvart i fem (tack, tack) och krävde att få kolla på Charlie & Lola - och jag konstaterade att jag inte hade förvandlats till en räka över natten. Efter tre dagar på raken med löpning så valde jag dock att avstå från en frestande morgonrunda (hey, det är ju plogat nu!).
Jag är dock lite stolt över mig själv. För i kväll gjorde jag några dötråkiga, men säkert jättenyttiga, coreövningar (med lite inspiration härifrån).
Jag är dock lite stolt över mig själv. För i kväll gjorde jag några dötråkiga, men säkert jättenyttiga, coreövningar (med lite inspiration härifrån).
torsdag 27 december 2012
Mål: 2013 (del 2)
En del av förra årets mål kvarstår:
- marathon under 4.15
- halvmarathon under 1.50
- springa längre än ett marathon (behöver dock inte vara på tävling).
Och så vill jag gärna slipa till min tid på milen. Ska vi säga...under 47 minuter? Egentligen skulle jag även vilja testa att springa ett snabbt 5 kilometerslopp, men det tror jag inte kommer att bli av.
För att nå målen ska jag fortsätta att öka den totala träningsmängden. I snitt (det vill säga: inklusive alla ofriviliiga avbrott, sjukdomar etc.) så vill jag komma upp i tre mil i veckan. Det innebär att jag en normal vecka ska springa ungefär fyra mil. När snön har smält bort ska jag springa så mycket terräng som möjligt. Och backar! Som komplement till löpningen ska jag (försöka...) släpa mig till gymet en gång i veckan och köra styrka. Det sistnämnda känns, som formuleringarna avslöjar, urtråkigt.
Loppen jag funderar på inför 2013 diskuterar jag här.
- marathon under 4.15
- halvmarathon under 1.50
- springa längre än ett marathon (behöver dock inte vara på tävling).
Och så vill jag gärna slipa till min tid på milen. Ska vi säga...under 47 minuter? Egentligen skulle jag även vilja testa att springa ett snabbt 5 kilometerslopp, men det tror jag inte kommer att bli av.
För att nå målen ska jag fortsätta att öka den totala träningsmängden. I snitt (det vill säga: inklusive alla ofriviliiga avbrott, sjukdomar etc.) så vill jag komma upp i tre mil i veckan. Det innebär att jag en normal vecka ska springa ungefär fyra mil. När snön har smält bort ska jag springa så mycket terräng som möjligt. Och backar! Som komplement till löpningen ska jag (försöka...) släpa mig till gymet en gång i veckan och köra styrka. Det sistnämnda känns, som formuleringarna avslöjar, urtråkigt.
Loppen jag funderar på inför 2013 diskuterar jag här.
Det blir inte alltid som planerat
Om jag inte kommer ur sängen i morgon bitti, utan ligger som en hopskrynklad räka, så vet jag vad det beror på. Nämligen dagens helvetespass runt Nydala. 12 kilometer, som skulle bli behaglig löpning i gnistrande snö, blev ett helt absurt pass på så gott som oplogade vägar och cykelbanor. Det var snö upp till anklarna i ungefär 10 kilometer (de resterande två var faktiskt plogade...). Det var så tungt att springa att det snabbt blev till någon form av intervallpass. Typ springa 500 meter, dö, springa 500 meter, dö ännu mer, springa 700 meter, nästan spy. När jag hade ungefär två kilometer kvar så tog energin slut helt. Och jag hade ingenting med mig, vare sig snacks, vatten eller pengar (bra planerat...).
Det var tungt. Det var riktigt tungt.
Det var tungt. Det var riktigt tungt.
onsdag 26 december 2012
Mål: 2013
I nuläget är jag inte riktigt klar med vilka mål jag har inför 2013. Men jag börjar i alla fall få lite koll på vilka lopp jag vill springa:
- Stockholms marathon (det kan ju bara gå bättre i år!)
- Axa Fjällmarathon (vilket ska bli sjukt kul!)
- Tavelsjö halvmarathon (fint lopp runt Tavelsjön strax utanför Umeå)
- Umemilen (fin och platt bana som jag dessutom springer ofta till vardags)
- Umemaran (i år måste det bli av!)
På listan finns även några bubblare:
- Vårruset (det är ju lite av en tradition, men frågan är om det ligger för nära Stockholms marathon?)
- Icebug Winter Run i Piteå (kan kanske kombineras med en visit hos svärföräldrarna?)
- Vännäs halvmarathon (ja, vad tusan, jag vill gärna springa ytterligare en halvmara och Vännäs ligger nästgårds)
- Och kanske något eller några terränglopp? Gammlia terrängen? Något ur Salomon Trail Tour?
- Stockholms marathon (det kan ju bara gå bättre i år!)
- Axa Fjällmarathon (vilket ska bli sjukt kul!)
- Tavelsjö halvmarathon (fint lopp runt Tavelsjön strax utanför Umeå)
- Umemilen (fin och platt bana som jag dessutom springer ofta till vardags)
- Umemaran (i år måste det bli av!)
På listan finns även några bubblare:
- Vårruset (det är ju lite av en tradition, men frågan är om det ligger för nära Stockholms marathon?)
- Icebug Winter Run i Piteå (kan kanske kombineras med en visit hos svärföräldrarna?)
- Vännäs halvmarathon (ja, vad tusan, jag vill gärna springa ytterligare en halvmara och Vännäs ligger nästgårds)
- Och kanske något eller några terränglopp? Gammlia terrängen? Något ur Salomon Trail Tour?
tisdag 25 december 2012
Dagens runda
Det gick för övrigt bättre att springa en mil i 5-fart än att sitta still på en stol. Jag kände över huvud taget inte av ryggen när jag sprang.
Det bådar gott inför planerade rundor!
Mål: 2012
Det börjar bli dags att utvärdera det gångna året!
Det stora målet var ju att springa ett marathon. Inte bara ta mig igenom - utan just springa. Tidsmålet förändrades lite hit och dit. Ett tag körde jag efter ett fyratimmarsprogram, sedan satte jag målet till 4.15 (för att klå min brors gamla resultat). Det övergripande målet infriades, då jag sprang Stockholms marathon, två dagar efter min 40-årsdag. Tidsmålet gick dock åt skogen då jag (liksom många andra) nästan höll på att frysa ihjäl och kom i mål på 4,25 (här finns en mer utförlig rapport om hur jävla mycket jag frös och hur jag helt struntade i tiden på slutet).
I höstas var jag anmäld till Umemaran och oerhört peppad på att fixa tidsmålet. Dessvärre så blev jag genomförkyld och var tvungen att ställa in i sista sekund. Oerhört frustrerande.
Ett annat mål var att förbättra min miltid. Först satte jag gränsen till 50 minuter, men när sässongen väl kom igång så justerade jag den till 49 minuter. Under året sprang jag bara ett milslopp, Umemilen, och uppladdningen blev den sämsta tänkbara. Maken var bortrest och jag sov bara någon timme natten innan. Under hela loppet kämpade jag mot spykänslan och sprang till slut i mål på 48,25 (här finns en mer utförlig rapport om hur plågamt det var). På träning har jag dock sprungit milen under 47 minuter.
Halvmarathondistansen hade jag som mål att fixa under 1,50. Detta gick inte riktigt som planerat. Jag sprang bara ett lopp, Tavelsjö halvmarathon, som i kontrast till Stockholms marathon genomfördes i gassande solsken och tryckande värme. Ärligt talat så är jag glad att jag ens tog mig i mål (vilket jag gjorde på 1,55). Detta lopp innehöll minnesvärda passager som att jag lade mig raklång i lingonriset, bredvid vägen, för att inte svimma (alltså under själva loppet...inte när jag kommit i mål). Och att jag duschade med kläderna på i vattenspridare som snälla stugägare hade ställt ut längs vägen. Detta är för övrigt det mest ojämna lopp jag någonsin har sprungit (vilket jag skriver mer om här). Själva tidsmålet har jag dock fixat, en helt vanlig sommardag, från Strömbäck och hem.
Det sista målet var att springa längre än ett marathon - men det har helt enkelt inte blivit av.
Så...jag skulle ju kunna vara missbelåten över att endast ett av fyra mål är uppfyllt, men det är jag inte. Jag har nämligen insett att det är ganska klurigt att fixa specifika tidsmål på tävlingar om man bara springer några stycken. Det är så mycket som kan gå fel en enskild dag. Tiderna finns i kroppen - och på träning - men jag behöver slipa på att just springa lopp.
Det stora målet var ju att springa ett marathon. Inte bara ta mig igenom - utan just springa. Tidsmålet förändrades lite hit och dit. Ett tag körde jag efter ett fyratimmarsprogram, sedan satte jag målet till 4.15 (för att klå min brors gamla resultat). Det övergripande målet infriades, då jag sprang Stockholms marathon, två dagar efter min 40-årsdag. Tidsmålet gick dock åt skogen då jag (liksom många andra) nästan höll på att frysa ihjäl och kom i mål på 4,25 (här finns en mer utförlig rapport om hur jävla mycket jag frös och hur jag helt struntade i tiden på slutet).
I höstas var jag anmäld till Umemaran och oerhört peppad på att fixa tidsmålet. Dessvärre så blev jag genomförkyld och var tvungen att ställa in i sista sekund. Oerhört frustrerande.
Ett annat mål var att förbättra min miltid. Först satte jag gränsen till 50 minuter, men när sässongen väl kom igång så justerade jag den till 49 minuter. Under året sprang jag bara ett milslopp, Umemilen, och uppladdningen blev den sämsta tänkbara. Maken var bortrest och jag sov bara någon timme natten innan. Under hela loppet kämpade jag mot spykänslan och sprang till slut i mål på 48,25 (här finns en mer utförlig rapport om hur plågamt det var). På träning har jag dock sprungit milen under 47 minuter.
Halvmarathondistansen hade jag som mål att fixa under 1,50. Detta gick inte riktigt som planerat. Jag sprang bara ett lopp, Tavelsjö halvmarathon, som i kontrast till Stockholms marathon genomfördes i gassande solsken och tryckande värme. Ärligt talat så är jag glad att jag ens tog mig i mål (vilket jag gjorde på 1,55). Detta lopp innehöll minnesvärda passager som att jag lade mig raklång i lingonriset, bredvid vägen, för att inte svimma (alltså under själva loppet...inte när jag kommit i mål). Och att jag duschade med kläderna på i vattenspridare som snälla stugägare hade ställt ut längs vägen. Detta är för övrigt det mest ojämna lopp jag någonsin har sprungit (vilket jag skriver mer om här). Själva tidsmålet har jag dock fixat, en helt vanlig sommardag, från Strömbäck och hem.
Det sista målet var att springa längre än ett marathon - men det har helt enkelt inte blivit av.
Så...jag skulle ju kunna vara missbelåten över att endast ett av fyra mål är uppfyllt, men det är jag inte. Jag har nämligen insett att det är ganska klurigt att fixa specifika tidsmål på tävlingar om man bara springer några stycken. Det är så mycket som kan gå fel en enskild dag. Tiderna finns i kroppen - och på träning - men jag behöver slipa på att just springa lopp.
måndag 24 december 2012
Frustrerad!
De senaste dagarna har förpestats av ihärdig smärta i ländryggen (tänk: knivblad). Hade det inte varit helg hade jag definitivt uppsökt en naprapat, men nu har jag fått nöja mig med att stretcha försiktigt och försöka hålla rörligheten uppe. Oerhört frustrerande...då jag har planerat in massor med långa härliga pass under jul och nyårsledigheten.
Idag ska jag dock testa om det går att springa. Lugnt och försiktigt. Om det fungerar lär jag märka snabbt! Jag hade massor av rygg och nackproblem tidigare, på den tiden jag inte sprang regelbundet, så jag vet ganska väl hur min kropp fungerar när det kommer till sådana problem.
Idag ska jag dock testa om det går att springa. Lugnt och försiktigt. Om det fungerar lär jag märka snabbt! Jag hade massor av rygg och nackproblem tidigare, på den tiden jag inte sprang regelbundet, så jag vet ganska väl hur min kropp fungerar när det kommer till sådana problem.
söndag 16 december 2012
Puh!
Planen för dagen var att springa ungefär två mil. Men när jag tittade ut på ihärdiga snöfallet och de oplogade vägarna så justerade jag ambitionerna till drygt tolv kilometer. Tolv kilometer som visade sig vara årets tyngsta runda. För det var i princip oplogat hela vägen... My god, vilken träningsvärk jag kommer att få!
På bilden syns det inte - men snön bokstavligen vräker ner. Jaja, jag bor ju i Norrland så det är bara att acceptera, bita ihop och ha bra kläder.
På bilden syns det inte - men snön bokstavligen vräker ner. Jaja, jag bor ju i Norrland så det är bara att acceptera, bita ihop och ha bra kläder.
torsdag 13 december 2012
Mer vinterlöpning
Apropå vinterlöpning så blev det 18 snöiga kilometrar i söndags. I allt annat än gnistrande sol. Så här mörkt var det 11 på förmiddagen:
...och mestadels var det väldigt dåligt plogat, vilket gjorde rundan tung. Så pass tung att jag fick rejäl träningsvärk efteråt.
Idag blev det en betydligt kortare runda på lunchen (en av mina standardrundor på en mil). Jag konstaterade att om den nuvarande väghållningen, med minimal plogning, fortsätter på samma sätt resten av vintern så kommer jag att bli stark som en björn. Att springa i hal nysnö upp till anklarna är inget fjäsk för kroppen. Men det kanske bara är...bra?
...och mestadels var det väldigt dåligt plogat, vilket gjorde rundan tung. Så pass tung att jag fick rejäl träningsvärk efteråt.
Idag blev det en betydligt kortare runda på lunchen (en av mina standardrundor på en mil). Jag konstaterade att om den nuvarande väghållningen, med minimal plogning, fortsätter på samma sätt resten av vintern så kommer jag att bli stark som en björn. Att springa i hal nysnö upp till anklarna är inget fjäsk för kroppen. Men det kanske bara är...bra?
Jodå, vinterlöpning har sin charm
Just nu är det mycket prat om vinterlöpning. I bloggar, i forum...och i fikarummet på jobbet. Vad ska man ha på sig? Är merinoull så överlägset som det påstås? Behöver man dubbar? Ska man satsa på Icebugs eller duger vanliga broddar från apoteket? Hur fixar man att andas när det är en bra bit under nollan? Hur kallt kan det egentligen vara när man springer?
Förra vintern var den första vintern som jag inte parkerade löparskorna i garderoben. Istället skaffade jag ett rejält underställ (ja, i merinoull), vintertights, ett par nya vantar och fortsatte att springa. Bara vid ett par tillfällen, när det var kring 20 grader, lät jag bli på grund av kyla. Snöfall (läs: lätt storm) och halka trotsade jag utan större problem. Under vintern insåg jag ett par saker:
- om man bor i norrland och vill bli bra på långdistanslöpning så kan man inte undvika att springa i snö, kyla och halka...det är helt enkelt väderförhållanden som råder 6 månader om året
- det går alldeles utmärkt att springa när det är snö, kallt och halt.
Inför den här sässongen funderade jag inte ens över om jag skulle fortsätta springa eller ej. Visst är det enklare att springa när det är (lagom) varmt och ljust ute, men vinterlöpning har sin charm också. Exempelvis är det betydligt mjukare att springa på en snöig men välplogad väg än att springa på asfalt. Jag upplever också att jag får ett bättre, eller åtminstone mer behärskat, löpsteg när det är halt ute. Jag landar mer mitt på foten och håller bra balans. Det är också lite utmanande att springa i snö då man lätt glider omkring. Plus att det ofta blir som ett platt terrängpass när det är dåligt plogat...och det måste ju betraktas som någonting bra!
Men...nackdelen är alla kläder. Vid det här laget har jag både blivit ganska bra på att lista ut vad som passar för mig under olika väderförhållanden och fått ihop på mig en rejäl löpargarderob med alla möjliga alternativ. Lik förbannat är det jobbigt att dra på sig lager efter lager med funktionskläder. Kläder som ofrånkomligt blir dyblöta och...tja, inte så trevliga. Jag tar dock - med glädje - detta besvär framför att ställa mig på ett löpband under vintern. Den tiden, då jag tyckte att det var okej, är för evigt förbi.
Förra vintern var den första vintern som jag inte parkerade löparskorna i garderoben. Istället skaffade jag ett rejält underställ (ja, i merinoull), vintertights, ett par nya vantar och fortsatte att springa. Bara vid ett par tillfällen, när det var kring 20 grader, lät jag bli på grund av kyla. Snöfall (läs: lätt storm) och halka trotsade jag utan större problem. Under vintern insåg jag ett par saker:
- om man bor i norrland och vill bli bra på långdistanslöpning så kan man inte undvika att springa i snö, kyla och halka...det är helt enkelt väderförhållanden som råder 6 månader om året
- det går alldeles utmärkt att springa när det är snö, kallt och halt.
Inför den här sässongen funderade jag inte ens över om jag skulle fortsätta springa eller ej. Visst är det enklare att springa när det är (lagom) varmt och ljust ute, men vinterlöpning har sin charm också. Exempelvis är det betydligt mjukare att springa på en snöig men välplogad väg än att springa på asfalt. Jag upplever också att jag får ett bättre, eller åtminstone mer behärskat, löpsteg när det är halt ute. Jag landar mer mitt på foten och håller bra balans. Det är också lite utmanande att springa i snö då man lätt glider omkring. Plus att det ofta blir som ett platt terrängpass när det är dåligt plogat...och det måste ju betraktas som någonting bra!
Men...nackdelen är alla kläder. Vid det här laget har jag både blivit ganska bra på att lista ut vad som passar för mig under olika väderförhållanden och fått ihop på mig en rejäl löpargarderob med alla möjliga alternativ. Lik förbannat är det jobbigt att dra på sig lager efter lager med funktionskläder. Kläder som ofrånkomligt blir dyblöta och...tja, inte så trevliga. Jag tar dock - med glädje - detta besvär framför att ställa mig på ett löpband under vintern. Den tiden, då jag tyckte att det var okej, är för evigt förbi.
söndag 9 december 2012
Friskvårdstimme
Uselt plogade vägar, slirigt, snöigt och mörkt mitt på dagen...men
ändå skönt att komma ut just mitt på dagen. Från fredagens lunchrunda.
lördag 1 december 2012
Snö, nordanvind och tolv kilometer
Nej, det var inte många ute i morse. Närmare bestämt så mötte jag tre hundägare, med tillhörande hundar, och en löpare på tolv kilometer. Och nu talar jag om en runda runt Nydala, det vill säga ett av Umeås mest populära friluftsområden...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)