Märkligt nog: ingen räka

Jodå, jag kom upp i morse. Sonen väckte mig kvart i fem (tack, tack) och krävde att få kolla på Charlie & Lola - och jag konstaterade att jag inte hade förvandlats till en räka över natten. Efter tre dagar på raken med löpning så valde jag dock att avstå från en frestande morgonrunda (hey, det är ju plogat nu!).

Jag är dock lite stolt över mig själv. För i kväll gjorde jag några dötråkiga, men säkert jättenyttiga, coreövningar (med lite inspiration härifrån).

Hej gymet!

Den senaste tiden har jag chockat mig själv genom att:
1. förnya gymkortet
2. använda det
3. ...flera gånger.

Om jag bara går på lust och känsla så blir det ingen styrketräning, för jag vill bara springa. Springa långt. Springa i skogen. Springa på asfalt. Springa snabbt. Springa lite långsammare. Till och med springa intervaller (hmmm, i alla fall om valet står mellan det och gymet). Detta trots att jag tidigare har tränat en hel del på gym och tyckt att det var helt okej. Men det var då det, innan löparjävulen tog min själ i pant. Förnuftet säger dock att styrka är bra om kroppen ska hålla. Ben, höfter, bål...och lite annat.

På grund av gårdagens styrketräning blev dagens löparrunda en lite annorlunda upplevelse. Jag tar nämligen väldigt sällan slut i de stora benmusklera, typ låren, men idag...ajaj. Redan efter tre steg kände jag hur lite jag hade att ge. Så resten blev en ganska jobbig historia.