Förra helgen var jag anmäld till en lokal halvmara, men i sista sekund så bestämde jag mig för att stå över. Visst hade jag kunnat springa - men kroppen kändes fortfarande sliten efter fjällmaran och jag hade ingen lust att köra slut på kroppen och kanske dra på mig någon skada. Redan när jag anmälde mig så visste jag att det var en chansning. Kanske skulle det kännas okej, kanske inte. Efteråt, när jag pratade med kollegorna och kompisarna som hade sprungit, så kändes det dock lite snopet. Det är ju kul med lopp! Och det här var ett riktigt fint lopp!
Nåja, nu börjar någon form av omladdning inför hösten. Bortsett från att jag har seriösa problem med mina tånaglar (jo, seriösa problem) så är jag tillbaka på banan. Jag har fortsatt att springa en hel del terräng men kommer också att blanda upp med distans på asfalt under hösten.
Det stundande målet är Umemaran. Kanske blir det även ett milslopp eller någon annan tävling under hösten. Inriktningen är dock i första hand på distans och uthållighet, varför jag är lite tveksam till att springa ett milslopp. Om jag ska springa bra på milen just nu så borde jag peta in lite intervaller i träningen - något som jag, åtminstone för ögonblicket, har noll motivation till. Jag har betydligt lättare för att köra långa tröskelpass, springa terräng eller vanlig hederlig distans. Motivationen ligger på att bli bra på långa distanser, från maraton och uppåt, och då kanske jag ska följa den känslan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar