Jag är ju en ensamlöpare, som inte har några som helst problem med att mata mil med mig själv som enda sällskap. De senste två helgerna har jag dock testat någonting nytt och sprungit tillsammans med folk. Förra helgen var det helt oplanerat, då jag blev ikappsprungen av en (för mig okänd) klubbmedlem. Vi sprang typ sju kilometer ihop, på slutet av mitt långpass, småpratade och hade allmänt trevligt. Idag bestämde jag träff med två vänner/kollegor och drog av en halvmara. Detta pass blev i behagligt prattempo och under trevliga former.
Att springa tillsammans med andra har varit oväntat kul. Och jag inser att passet idag blev i ett betydligt mer rimligt tempo än om jag hade sprungit ensam (då hade det blivit fullt ös, medvetslös). Kanske kommer jag att springa tillsammans med folk oftare framöver - men just nu är fokus på sässongens sista tävling, som går av stapeln om två veckor. Umemaran. Det här var (sannolikt) det sista riktiga långpasset innan dess. Nu är planen att fokusera och ta hand om kroppen (typ springa lugna milsrundor).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar