Så här ett och ett halvt år sedan jag påbörjade (igen, kan tilläggas...det har ju kommit två barn emellan) min resa mot att springa marathon så kan jag summera läget så här:
- Jag har aldrig varit mer vältränad, vare sig när det gäller kondition eller löpstyrka.
- Motivationen är skyhög, trots att maran är avprickad.
- Mina tånaglar är i ett eländigt skick. Riktigt eländigt. Varför har man tånaglar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar