Hemma på den norrländska asfalten igen. Jag vet det att det finns skog i Norrland också. I överflöd. Men jag vet bara inte riktigt var jag ska våga kliva in i den...jag har ju ingen koll på bra spår och stigar i Umetrakten.
I måndags spenderade jag så gott som hela dagen i bilen så då blev det ingen löpning - och gårdagen bjöd på ihärdigt regn. Regn och mer regn. Framåt kvällskvisten tog jag mig samman och snörade på mig skorna och gav mig ut på min standardmil. En mil kan man ju springa oavsett väder. Typ.
Det blev (som vanligt numera) en seg start. Benen kändes som om de tillhörde en åttioåring. Regnet piskade snett underifrån. Jag matade på ner över Svingen, Öst på stan och in mot centrum. Äntligen började kroppen samarbeta lite grann i alla fall. Över cykelbron mot Teg, längs älven, över Ön, Kolbäcksbron och hem. De sista fyra kilometrarna matade benen på som jag ville. Sammantaget blev det stabil 5,13 fart. Stabil i den meningen att jag inte tog i, även om jag var ruskigt seg i början.
Kanske borde jag ta tag i träningsprogrammet igen och få lite mer struktur på träningen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar