Just nu är jag ganska dålig på att skriva om träning och löpning. Det betyder dock inte att jag inte springer, för det gör jag. Just nu springer jag var annan dag. Jag försöker peta in ett intervallpass i veckan, med tusingar, och kör distans i varierande tempo på övriga pass. Totalt blir det ungefär fyra mil i veckan.
Problemet just nu ligger i att lägga band på mig själv. Spontant så skulle jag gärna springa både oftare och längre - men förnuftet säger att jag ska ta det lite lugnt. Ibland känner jag av det ena knäet, så det finns anledning att vara vaksam så att jag inte drar på mig onödiga skador.
Jag funderar också en hel del över vilka mål jag har - och vilka lopp jag vill springa framöver. Vad jag ska springa mot slutet av sommaren och till hösten är tämligen klart. Det blir Tavelsjö halvmarathon, Umemilen och Umemaran. Målet för Umemilen är att springa under 49 minuter. Umemaran vill jag klara under 4.15 (eller ännu hellre ändå snabbare...). När det gäller Tavelsjö så känner jag mig ganska osäker på vad som är realistiskt. Om det vore ett flackt lopp så skulle jag sikta på 1,50, men jag tror att det är ganska kuperat och vet inte riktigt hur mycket det kan komma att påverka tiden (och hur stor skillnad det är mot att springa Stockholms havmaraton).
Inför nästa år så har jag massor med idéer om vad och var jag vill springa. Men då de flesta lopp innebär resor och övernattningar så måste jag försöka prioritera (nog för att jag har en supportande make, men jag tror inte att han skulle uppskatta om hela sommaren och halva hösten kretsade kring vilka lopp jag ska springa). Vill jag springa Stockholms marathon igen? Ska jag försöka knipa en plats i New York (ja, via lotteriet eller någon researrangör - tid lär jag inte kvalificera på), eller kanske sikta på Berlin istället? Och så funderar jag väldigt mycket på Axa Fjällmaraton. Dessutom så utgör ju detta lopp en enorm lockelse på mig. Det kanske inte blir ett tiomilalopp nästa år men jag siktar i alla fall mot att springa någon form av ultralopp. Det behöver inte vara stort eller flashigt. Jag kan gladeligen springa längs en grusväg mitt i ingenstans, bara det finns vätska och lite krubb längs vägen.
Uthållighet fascinerar mig enormt mycket - och bara tanken på att springa fjällmaror och ultralopp kommer att få mig att skutta ut på de dåligt plogade vägarna i vinter (observera att detta är sagt helt utan ironi...). Hur många lopp som är realistiskt att springa under nästa år är svårt att säga. Men kanske blir det två maror/långlopp som kräver resor? Utöver det så blir det, liksom i år, ett antal lokala lopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar