Efter flera veckor av influensa, virus och allmänt elände så kom jag ut på en runda. Motivationen sade: kör två mil, gasen i botten! Förnuftet begränsade det hela till sju kilometer i normalt tempo. Det hade kommit fram lite asfalt, men var grymt isigt och halt. Tillfredsställelsen över att komma ut var dock enorm! Och - för första gången på ungefär fyra månader - kunde jag springa utan långkallingar i merinoull! Bara en sådan sak!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar