Efter fyra dagars mer eller mindre otålig vila så bestämde jag mig för att dra ut på en runda i morse. Typ en alldeles vanlig runda, även om i lugnare tempo. De första 50 metrarna kändes vaderna lite stelare än normalt. Men sedan var det, till min stora förvåning, som vanligt. Kroppen kändes normal och jag kunde springa i vilket tempo som helst. Som om jag inte alls hade sprungit ett maraton i lördags. Nu tog jag det avsiktligt lite lugnt men det var en trevlig känsla att det var upp till mig - och inte begränsades av en slutkörd kropp.
Skillnaden jämfört med förra året, då de första rundorna efter Stockholms marathon var oerhört stela och sega, är väldigt tydlig. Jag kan lugnt konstatera att vinterns envisa träning, med förhållandevis många rundor kring två mil, har gett resultat. Jag är starkare och uthålligare...och ännu bättre ska det bli. Nu blir det ytterligare några lugna rundor sedan är det dags att påbörja terrängprojektet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar