Konsumtion livar väl alltid upp?

Det var supererbjudanden hos en av de lokala sportaffärerna härom dagen - och då kunde jag inte motstå lite nya löparkläder. Ett par capritights och en knallrosa tröja blev det, båda från Craft. Jag borde dock engagera mig i att finna de perfekta strumporna inför Stockholms marathon. Tunna, sömlösa och kanske med lite kompression?

Dagens soundtrack

Nu är det för övrigt dags för de lite mer ursinniga spellistorna.

Tillbaka på banan?

Efter förkylningen från helvetet, som har hållit mig i ett järngrepp i över två veckor, så är jag tillbaka på banan. Typ. Kanske. Hoppas jag. Härom dagen var jag ute på en stillsam 7 kilometers runda. Det var helt klart den tyngsta rundan på över ett år. Jag kände mig ungefär lika pigg och alert som tant Agda 87 år, efter en stroke och höftledsoperation.

Idag gick det lite bättre. En mil avverkades i hyfsat tempo - och på slutet var det som om kroppen kom igång. Måtte det hålla i sig. Det är ju bra 32 dagar kvar till Stockholms marathon...

Lite pepp mitt bland alla virus

Virusen håller hushållet i ett järngrepp och träningen är på katastrofnivå, men idag kom något med posten som åtminstone höjde humöret för en stund.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Drygt 18K

Till slut blev det ett långpass under påsken. Det blev drygt 18 kilometer, tvärs genom stan, längs Backenvägen med vändpunkt strax bortom Backens kyrka. Sammantaget gick det i 5.30 tempo, vilket kändes ganska långsamt (men lämpligt för dagen). En ny erfarenhet är att jag numera springer om folk, vilket om inte annat är bra för självförtroendet...

Plötsligt händer det: asfalt och fart

Någonting ska man ju ägna sin långfredagskväll åt, så jag snörade på mig Asicsen och drog ut på en runda. Då det visade sig vara asfalt framme (hey, jag bor ju i Umeå - här är det fortfarande snödrivor!) så bestämde jag mig för att springa på. Inte på blodsmaksnivå men snabbare än vanligt. Tanken var att se vad jag kunde göra de första fem kilometrarna på. Efter en ganska lugn start drog jag på - och klockade 5 kilometer på 23 minuter. Sedan sprang jag ytterligare 5 kilometer i lite lugnare tempo. Totalt avverkades milen på ungefär 50 minuter.

Jag kan definitivt springa snabbare än så här, men det var en skön bekräftelse på att vinterns träning har gett resultat.

Men nu borde jag egentligen fokusera på lite längre pass istället för mina vanliga 10-12 kilometer.

Vinterväglag

Efter en liten paus från löpningen, som mest ägnats åt virus och skidåkning, kom jag ut på en av mina standardrundor igår. Broarna runt. Och åter igen var det vinterväglag. Snö, is och isslask, bitvis nästan omöjligt att springa på. Kroppen var oväntad seg efter helgens skidåkning, men på slutet kändes det hyfsat bra. Framförallt kändes det bra att vara tillbaka i vanliga rutiner.

Pausfågel: i fjällen

Ibland blir det inte så mycket löpning. Det kan bero på ondsinta dagisvirus som däckar hela familjen. Eller på roligare saker, som resor till fjällen och skidåkning. För jag gillar verkligen att åka skidor (läs: slalom) - och nu har vi även övertygat dottern om storheten i fjäll och skidor.