Egentligen är jag inte ett dugg förvånad över hur pass biten jag har blivit av löpning under de senaste åren. Jag har alltid gillat att göra saker som tar tid, som kräver envishet...och jag har inget större problem med att det gör en smula ont ibland. När jag var yngre simmade jag ungefär på samma sätt som jag springer idag. Helst långt. Helst lite nötande.
Däremot så är jag förvånad över att jag springer mitt i vintern. I snöstorm, halka, mörker och förbryllande många minusgrader. Det trodde jag inte om mig själv.
*lite imponerad*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar