Recension: Icebug Anima-L BUGrip

Bild: www.icebug.se

Hela förra vintern, som var den första vintern som jag sprang oavsett mörker, kyla, snö och halka (hey, jag bor ju i Norrland!), sprang jag i ett par helt vanliga Asics. Jag gjorde ett försök att köpa dubbade skor, men hittade inga som passade mina fötter - eller det jag ville ha. Då det känns så där att spendera 1500 till 1700 spänn på något som inte ens är bra i butiken så stod jag över. Efter några rundor på nysnö och blankis så ställde jag om löpsteget (till ett mjukare och mer beärskat löpsteg, där jag verkligen fokuserade på att landa mitt på foten och rakt under kroppen) och sprang på. Det fungerade oväntat bra. 

Men...då jag bor i Norrland och har snö och halka under en stor del av året så kunde jag inte släppa tanken på ett par dubbade skor. Med en rabattkod i nypan så fastnade jag för denna reklamtext:

"Icebug ANIMA-L BUGrip är en superlätt trail och vinterlöpsko med BUGrip-tekonologi. Dynamiska dubbar med toppar av karbinstål ger slitstarkt allroundgrepp som gör det möjligt för dig att behålla ditt naturliga, avslappnade löpsteg även när det är halt."

I vanliga fall springer mest i Sauconys Kinvara 2, en sko som både är lätt och platt men framförallt mjuk och flexibel - så var det orden superlätt trail som lockade. Att det endast fanns lila skor kvar fick jag...acceptera. Jag hatar lila. 

På premiärrundan, för någon vecka sedan, hade isen smält bort innan jag kom ut. Det blev en ganska tung runda på bar asfalt, där Icebugsen inte kom till sin rätt. Jag kunde dock konstatera att de satt bra på foten (ehh, jag beställde dem oprovade) och var hyfsat lätta och lagom flexibla. Styvare än mina Kinvaras, men på den punkten hade jag inte förväntat mig någonting annat.

Men så igår, då hade de både snöat och blivit rejält halt! Jag snörade på mig Icebugsen och drog iväg på min standardrunda över Kolbäcksbron, Ön, Teg och genom centrum. Det är en runda som mest består av asfalt och cykelvägar - och ett antal ställen där det så gott som alltid är snorhalt. Och jäklar vilket grepp! Jag hade faktiskt inte förväntat mig att det skulle vara så stor skillnad. Efter en stund slutade jag tänka på att det var halt, för det var bara att springa på. Okej, det är tyngre att springa med dubbar än utan - men det uppvägs av känslan av att ha grepp. Jag är lyrisk!

Det enda minuset hittills är snörningen, som jag inte riktigt har fått ordning på. Kanten, där man så att säga drar ihop snörningen, är lite stel och jag har inte kommit fram till hur mycket jag ska dra åt. Men sannolikt så blir kanten mjukare efter några gångers användning och resten ger sig självt.