söndag 26 februari 2012

Vår? Skulle inte tro det.

När jag läser om folk som springer säsongens första vårpass, iförda korta tights och top, så vet jag inte riktigt vad jag ska känna. Här är det en meter snö. Härom dagen var det minus 20 grader. När det blåser så blir det snörök. När det snöar så bokstavligen vräker snön ner.
På bilden ovan, som för övrigt är tagen på gatan där jag bor, är det ovanligt välplogat. Det innebär att man bara glider omkring i några centimeters lössnö. Det mer normala vinterväglaget innebär ännu mera snö och att springa i hjulspår. Våren känns väldigt långt borta.

Dagens pass blev för övrigt 10 kilometer, broarna runt. Mer hann jag inte med, på grund av dotterns dansskola och stughäng.

torsdag 23 februari 2012

Bättre än ingenting

Den här veckan har inte inneburit särskilt mycket löpning. Extremt dåligt väder och allmän seghet är förklaringen. Idag blev det dock 7 kilometer på ganska oplogade gator.

lördag 18 februari 2012

Att bygga pannben i drygt 16K

Efter DN-läsande, mackor med messmör och kokta ägg gav jag mig ut på ett långpass. Planen var att springa 16-17 kilometer, från hemmet och bort mot Backen. Väl ute så insåg jag att det var piskande nordanvind, snörök och bitvis oplogat, men jag påbörjade ändå den (minst sagt) mödosamma resan mot Backen. Och jäklar så tungt det var!

Men, men, det blev drygt 16 kilometer - och ett pass att plocka fram ur minnet när det känns tungt på maran.










torsdag 16 februari 2012

Dagens pass: ur ilska och frustration

Efter en dag, som av allt annat än löpningsrelaterade skäl, kändes fullständigt hopplös - så gav jag mig ut på en runda. Planen var att springa sju kilometer, men det blev ungefär en mil. Det var den distans som krävdes för att blåsa ut ilskan och frustrationen (åtminstone för ögonblicket).

Passet i sig var vansinnigt tungt. Det var nysnö, oplogade vägar och piskande nordanvind. Men just idag spelade det ingen roll har tungt och långsamt det gick.

måndag 13 februari 2012

Kors och tvärs

En liten rolig detalj från dagens runda - som bestod av två och ett halvt varv runt området där jag bor - var att jag mötte både en annan löpare och en hundägare med spark som uppenbarligen också sprang/sparkade kors och tvärs i området för att komma upp i distans. Andra gången jag mötte samma löpare bara flinade vi. Det är inte direkt mycket folk ute i mörkret.

Äntligen!

Till slut stod jag inte ut längre, med förkylningen och bristen på löpning. Så jag chansade, snörade på mig skorna och gav mig ut på en 7 kilometer lång (kort...) runda i sakta mak. Kroppen var seg som attan och hostan fanns kvar (även om inte så illa som under den senaste veckan ) - men jag tror faktiskt att det gick bra!

Jag är fullt medveten om att man ska lyssna på sin kropp och inte börja träna för tidigt när man har varit sjuk - men samtidigt vet jag också att min kropp ofta mår bra av att börja röra sig igen. Svår balansgång, men med lite fingertoppskänsla brukar det gå bra (det vill säga: att träna lugnt och att inte pressa).

Hur som helst: mentalt var det oerhört välgörande att komma ut på en runda. Förhoppningsvis blir det en liknande runda på onsdag och ett längre pass till helgen.

lördag 11 februari 2012

Tropiskt klimat -men vad hjälper det?

Och när temperaturen för förstå gången på flera månader är tropisk (ja, plusgrader!) så är jag fortfarande förkyld. Det är lite bättre jämfört med den senaste veckan, men fortfarande för rossligt och hostigt för att jag ska våga mig ut på en runda.

Jag noterar min stigande rastlöshet. Att inte ha kunnat springa på snart två veckor börjar bli riktigt påfrestande. Jag vill ut. Jag vill springa. Nu.

måndag 6 februari 2012

Här händer det (dessvärre) inte mycket just nu

Först var det monsterkylan (som värst minus 30 grader). Nu är det förkylningen från helvetet.

torsdag 2 februari 2012

Snart på ett löpband?

Minus 22 grader. Det blir bara värre och värre. Och bara jag tänker på löpband så får jag ångest.

Kanske är jag tvungen att göra det hela lite roligare?



onsdag 1 februari 2012

Tar tillbaka. Backar. Nej.

Trots alla lyriska utlägg om vinterlöpning så inser jag att det finns gränser. På vägen hem från jobbet stod de fina fjunen som man har i ansiktet liksom rätt ut av kylan. Det var ungefär 15 grader, vilket faktiskt inte är så kallt i Umeå, men graderna säger dessvärre inte allt på grund av vind och luftfuktighet. Idag var det 15 kalla grader, till skillnad mot för någon vecka sedan då jag sprang ett långpass i samma temperatur.

Och nu ska det bli kallare...