Diskussionen om kvinnoideal (här och här), inne hos Petra/Maratonbloggen, är synnerligen intressant. På ett plan så tror jag att Petra är någonting på spåren. Kvinnoidealet har utökats, och blivit ännu mer komplext, genom att addera förväntningar om en fit och vältränad kropp till mer traditionella feminina ideal. Samtidigt så tror jag att idealen ser väldigt olika ut beroende på i vilka kretsar man rör sig. I de flesta sammanhang så sträcker det sig till förväntningar om att just vara hyfsat vältränad och aktiv. Typ träna på Friskis någon gång i veckan eller springa Vårruset med kompisarna. Ganska ofta är detta ideal även kopplat till kvinnors utseende och vikt. Träning ses, inte minst av många kvinnor, som ett sätt att vara/bli "snygg" och hålla eller gå ner i vikt.
Att bränna av en Ironman, springa långlopp i alperna eller satsa på styrkelyft ses nog av de flesta ganska extremt...och manligt. Och det tycker jag är intressant. Jag kan ju mest utgå från de kretsar som jag rör mig i - och de är kanske inte helt representativa för befolkningen i stort - och där finns det många, både kvinnor och män, som satsar mycket tid och energi på idrott. Många sysslar, i likhet med mig själv, med uthållighetssporter. Andra med golf, innebandy, fitness, MMA, yoga och styrkelyft. Det är fascinerande hur olika reaktioner vi möter. Nästan ingen tycks reagera på att flera av männen har ganska avancerade kroppsprojekt, där de kontrollerar vikt och laborerar med avancerade dieter. Inte heller är det någon som undrar när på dygnet de lyckas klämma in sina träningspass - mellan karriär, dagislämningar och semesterresor - eller om det är "bra" för kroppen. Ett par tjejer som jag känner, som håller på med styrka och kampsport, möter å andra sidan många starka reaktioner. De betraktas som mer eller mindre fanatiska och ätstörda, ofta av personer som inte ens vet några detaljer om hur de tränar eller äter. (Självklart möter de positiva reaktioner också, från folk som tycker att det är svincoolt att tjejer satsar på sådana idrotter.)
Själv möter jag då och då reaktionen, i första hand från andra kvinnor, att jag annorlunda rent kroppsligt. Och det är ganska intressant i sammanhanget uthållighetsidrott. För vad de lyfter fram är att jag, till skillnad mot dem, har en kroppsbyggnad som gör att jag är bättre lämpad att springa långt. Jag är liten och lätt - och underförstått inte typiskt kvinnlig - och det är svårt att förneka att det har sina fördelar när det kommer till att springa långt. Ibland undrar folk hur jag lyckas klämma in min träning - men annars så tror jag faktiskt att de undviker att säga alltför negativa saker direkt till mig om min träning. Jag har dock noterat att jag själv är ganska noga med att lyfta fram (och bokstavligen visa) att jag äter normalt och allsidigt, just för att kvinnors vikt och ätande (både i allmänhet och i relation till träning) är ett område till allmän beskådan och debatt. Och jag är helt övertygad om att folk skulle reagera ganska starkt (och negativt) på om jag började käka råa ägg i lunchrummet på jobbet.
Ps. Inte för att jag har någon större lust att käka råa ägg, men om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar