fredag 30 november 2012

Recension: Icebreaker rush bra


Nu framstår det säkert som om jag bara konsumerar grejer, istället för springer, men så är det inte. Jag gillar dock att ha bra och funktionella kläder. Särskilt när det är vinter, snö och kallt (vilket det ju är oroväckande stor del av året).

Hela förra vintern sprang jag i olika lager på lager-varianter, där basen var ett underställ i merinoull från Ullmax (ett riktigt fynd!). Detta kombinerades med vintertights, vanlig löparjacka, fleeceväst, mössor, vantar, buffar och lite annat. Ett återkommande problem var dock underkläder. Det är inte kul att bli nerkyld av en blöt sport bh eller ett par fuktiga underbrallor. Är man ute och springer i någon timme eller två, när det är minus tio grader, så går det liksom inte att undkomma detta problem...om man blandar olika material på kläderna. Inför denna vinter har jag därför tänkt att komplettera löpargarderoben med underkläder i merinoull.

Efter lite slösurfande fastnade jag för Icebreakers rush bra, en svart enkel historia för en knapp femhundring. För ovanlighetens skull beställde jag den inte på nätet utan köpte den på Utebutiken här i Umeå. 

Nu har jag använt bh:n i ett par veckor, både på löprundor och på gymet, och är på det stora hela nöjd. Den fungerar väldigt bra tillsammans med min ulltröja, sticks inte det minsta (det är ju en av de stora fördelarna med merinoull) och sitter som en smäck. När den väl är på...kanske jag bör lägga till. För den är lite konstigt konstruerad, med en väldigt stum resår nedtill, vilket gör att den är svår att ta av och på. Och det är ju lite irriterande. 

Nåja, nu går jakten vidare på underbrallor.

torsdag 29 november 2012

Recension: Icebug Anima-L BUGrip

Bild: www.icebug.se

Hela förra vintern, som var den första vintern som jag sprang oavsett mörker, kyla, snö och halka (hey, jag bor ju i Norrland!), sprang jag i ett par helt vanliga Asics. Jag gjorde ett försök att köpa dubbade skor, men hittade inga som passade mina fötter - eller det jag ville ha. Då det känns så där att spendera 1500 till 1700 spänn på något som inte ens är bra i butiken så stod jag över. Efter några rundor på nysnö och blankis så ställde jag om löpsteget (till ett mjukare och mer beärskat löpsteg, där jag verkligen fokuserade på att landa mitt på foten och rakt under kroppen) och sprang på. Det fungerade oväntat bra. 

Men...då jag bor i Norrland och har snö och halka under en stor del av året så kunde jag inte släppa tanken på ett par dubbade skor. Med en rabattkod i nypan så fastnade jag för denna reklamtext:

"Icebug ANIMA-L BUGrip är en superlätt trail och vinterlöpsko med BUGrip-tekonologi. Dynamiska dubbar med toppar av karbinstål ger slitstarkt allroundgrepp som gör det möjligt för dig att behålla ditt naturliga, avslappnade löpsteg även när det är halt."

I vanliga fall springer mest i Sauconys Kinvara 2, en sko som både är lätt och platt men framförallt mjuk och flexibel - så var det orden superlätt trail som lockade. Att det endast fanns lila skor kvar fick jag...acceptera. Jag hatar lila. 

På premiärrundan, för någon vecka sedan, hade isen smält bort innan jag kom ut. Det blev en ganska tung runda på bar asfalt, där Icebugsen inte kom till sin rätt. Jag kunde dock konstatera att de satt bra på foten (ehh, jag beställde dem oprovade) och var hyfsat lätta och lagom flexibla. Styvare än mina Kinvaras, men på den punkten hade jag inte förväntat mig någonting annat.

Men så igår, då hade de både snöat och blivit rejält halt! Jag snörade på mig Icebugsen och drog iväg på min standardrunda över Kolbäcksbron, Ön, Teg och genom centrum. Det är en runda som mest består av asfalt och cykelvägar - och ett antal ställen där det så gott som alltid är snorhalt. Och jäklar vilket grepp! Jag hade faktiskt inte förväntat mig att det skulle vara så stor skillnad. Efter en stund slutade jag tänka på att det var halt, för det var bara att springa på. Okej, det är tyngre att springa med dubbar än utan - men det uppvägs av känslan av att ha grepp. Jag är lyrisk!

Det enda minuset hittills är snörningen, som jag inte riktigt har fått ordning på. Kanten, där man så att säga drar ihop snörningen, är lite stel och jag har inte kommit fram till hur mycket jag ska dra åt. Men sannolikt så blir kanten mjukare efter några gångers användning och resten ger sig självt. 

Dagens status

Träningsvärk, my god, vilken träningsvärk. Tur att jag inte har någon löpning inplanerad till idag. Men i morgon...tja, då är det en ny dag och kanske en något mindre plågad kropp.

onsdag 28 november 2012

Hej gymet!

Den senaste tiden har jag chockat mig själv genom att:
1. förnya gymkortet
2. använda det
3. ...flera gånger.

Om jag bara går på lust och känsla så blir det ingen styrketräning, för jag vill bara springa. Springa långt. Springa i skogen. Springa på asfalt. Springa snabbt. Springa lite långsammare. Till och med springa intervaller (hmmm, i alla fall om valet står mellan det och gymet). Detta trots att jag tidigare har tränat en hel del på gym och tyckt att det var helt okej. Men det var då det, innan löparjävulen tog min själ i pant. Förnuftet säger dock att styrka är bra om kroppen ska hålla. Ben, höfter, bål...och lite annat.

På grund av gårdagens styrketräning blev dagens löparrunda en lite annorlunda upplevelse. Jag tar nämligen väldigt sällan slut i de stora benmusklera, typ låren, men idag...ajaj. Redan efter tre steg kände jag hur lite jag hade att ge. Så resten blev en ganska jobbig historia.

lördag 17 november 2012

Morgon över Nydala





Det var inte direkt någon trängsel under morgonens runda runt Nydala. På 13 kilometer mötte jag två löpare och ett par promenerande pensionärer.

torsdag 15 november 2012

Recension: gel




Härom dagen när jag skulle ut på ett pass så rotade jag fram en gel som låg och skräpade i köksskåpet, en gel som jag köpte inför umemaran som aldrig blev av på grund av sjukdom. Normalt sett har jag aldrig med mig någonting annat än vätska när jag ska ut och springa - och jag är en rookie när det gäller geler och kostprylar som är mer moderna än Risentas sesamkakor (som för övrigt smakar alldeles utmärkt).

Och för att sammanfatta mitt omdöme i några korta men kärnfulla ord: fi fan så vidrigt! Denna gel från Maxim, med apelsinsmak, var som en trögflytande supersockrig häxbrygd. Hu!

Nej, men!





Och hur kom dessa in i hushållet? Mystiskt.

måndag 12 november 2012

Gårdagens runda

Så här års i Umeå lämnar vädret mycket att önska. Inte för att jag bryr mig så mycket om att det duggregnar eller bara är någon plusgrad, alternativt snöar och är någon minusgrad, när jag ska springa. Men mörkret, det förbannade mörkret! Gårdagens runda blev ett varv runt Nydala, plus transport dit och hem. De första kilometrarna var hemska och fredagens besök på gymet gjorde sig brutalt påmint...i vaderna. Jag som nästan aldrig får träningsvärk just där! Men efter ett tag kom jag in i lunken och kroppen började mjukna upp en aning. Mörkret var dock lika brutalt dom vaderna. Bilden nedan är tagen mitt på dagen...inte mycket ljus där inte.

lördag 10 november 2012

Orka blogga när det inte blir som tänkt?

Oktober var en eländig månad när det gäller löpning. Eller träning i största allmänhet. Totalt lyckades jag få ihop drygt fyra mil, fördelat på sex pass. Det vill säga, en distans jag har som mål att avverka per vecka.... Men vad kan man göra när kroppen är invaderad av diverse virus? Och när det ena viruset bara ersätts av ett nytt?

Under de senaste två veckorna har det blivit bättre. Först blev det en fin mil i Västerås, när jag hälsade på hos mamma, sedan har jag avverkat  några rundor hemma i Umeå. I veckan tog jag mig även i kragen och bokade in en gym-date med kompisen B. Tanken är att vi ska upprepa detta en gång i veckan under vintern. Jag behöver köra ben och bålstryka och hon behöver komma igång med träningen efter en tids uppehåll - och kanske blir det lättare om vi gör det tillsammans? För när det gäller styrketräning är jag inte alls motiverad. Det är enbart förnuftet som gör att  jag har förnyat gymkortet.

Under den senaste tiden har jag funderat på varför det känns så trögt, eller till och med omotiverat, att blogga när träningen inte blir som jag har tänkt. Det är ju inte det att jag är omotiverad, eller slutar att tänka på träning eller löpning. Motgångar är ju rimligen en lika stor del av träningen som framgångarna och framstegen. Ändå orkar jag knappt se min egen blogg.

Nu krävs det nya tag, för att ta till en gammal floskel.